Det här med backintervaller… Har hört att det ska vara bra grejer och jag har ju testat lite försiktigt på egen hand. Kanske lite väl försiktigt…
Sara bjöd in till ett backpass på lunchen och jag var snabb på att tacka ja. Jag har ju bestämt mig för att försöka bli kompis med just backar och då tackar man ju inte nej till ett sådant ypperligt initiativ. Vi fick även sällskap av Lisa på detta lilla backäventyr.
Måste erkänna att backar skrämmer mig lite och då är det skönt att ha några med sig som vet hur de ska tacklas. Sara spelar i en helt annan division än jag när det kommer till löpning och hon pinnade upp för backen från båtklubben i Tanto åtta gånger som en graciös gasell. Lisa och jag fick jobba lite mer och jag tog sikte på ett elskåp en bit upp i backen när jag efter första intervallen insåg att jag skulle klappa ihop om jag försökte ta mig hela vägen upp till toppen. Och vilket elskåp sen, det blev en riktig kompis där det stod och bara väntade på att jag skulle komma och hänga över det för att återfå något som kan liknas vid normal andning.
Passet var tufft, men jag gillar tufft. Även om jag svär och bannar mig själv när jag är mitt uppe i det. Det är dessutom precis den här typen av träning jag behöver. Att ta steget ut ur bekvämlighetszonen och att göra det med råge. Våga pusha mig själv lite till och att dessutom få göra det med trevligt och motiverande sällskap. Vi är så jäkla bra!
Linda Doktár 